1. Dawn of the Planet of the Apes (2014): Om någon för bara fem år sedan hade kommit fram till mig och sagt att jag i framtiden skulle ha varma känslor kring en nystartad Planet of the Apes-serie hade jag skrattat åt dem. Jag gillar verkligen 1968-originalet med Charlton Heston, men efter Tim Burtons vedervärdiga remake (min recension) var konceptet för mig stendött. Till min och många andras förvåning befinner vi oss nu här, i en framtid där det har kommit två fantastiska delar i en filmserie om talande apor. Rupert Wyatt överraskade en hel värld med sin intelligenta Rise of the Planet of the Apes (2011) som överträffade alla förväntningar och nu har Matt Reeves (Cloverfield, Let Me In) tagit över stafettpinnen. Slutresultatet visar att en mer passande regissör hade blivit svår att hitta, då han ger oss en ytterst välgjord blockbuster som är lika smart som underhållande och lika vacker som komplex. 

    Read More

     
  2. Sabotage (2014): ”Hur tänkte du nu, David Ayer? Efter lyckade filmer som ”Training Day” (manus) och ”End of Watch” (manus och regi) känns det som att det är befogat att ha relativt höga förväntningar på en David Ayer-film. Inför ”Sabotage” gör man dock rätt i att sänka dem, då herr Ayer här visar att det kan gå käpprakt åt skogen även för honom. Efter nästan tio års filmuppehåll är guvernören, kroppsbyggaren, skådespelaren och legenden Arnold ”The Governator” Schwarzenegger tillbaka på banan igen efter tre filmer. I ”Sabotage” gör han rollen som den luttrade, avtrubbade och ultramanliga DEA-agenten John Wharton som kallas för ”Breacher”. Det smeknamnet är ingen slump, då han med sitt hårdnackade team (Mireille Enos, Joe Manganiello, Sam Worthington, Terrence Howard etc) gör livet – och döden – surt för diverse drogkarteller och knarkbossar. Trots att de ständigt står öga mot öga med liemannen flyter deras vardag på som den ska, fram tills den dag då de gör ett kolossalt övertramp.”

    Kolla in min fullständiga recension av Sabotage på MovieZine.se genom att klicka här

     
  3. Out of the Furnace (2014): "Scott Cooper – regissören bakom "Crazy Heart" – levererar här ett nyanserat porträtt av en risig amerikansk småstad i Pennsylvania som tagit stryk av globaliseringen. En gripande berättelse om hämnd och rättvisa vävs snyggt ihop med vass samhällskritik och fantastiskt skådespeleri. I huvudrollen ser vi Christian Bale, som spelar industriarbetaren Russell Baze. Hans liv tar en fruktansvärd vändning när han efter en kväll på krogen sätter sig bakom ratten och våldsamt krockar med en annan bil, en krock som tar livet av en hel familj. Samtidigt som Russell åker in i fängelse får hans lillebror Rodney (Casey Affleck) veta att han ska skickas tillbaka till krigets Irak för fjärde gången, och deras svårt sjuka far (Bingo O’Malley) blir allt sämre. Russells relation med vackra Lena (Zoë Saldana) slås också i spillror, och plötsligt är hela hans liv bortom all kontroll.”

    Kolla in min fullständiga recension på MovieZine.se genom att klicka här

     
  4. De tio hittills bästa filmerna från 2014

    När man sätter sig ner och reflekterar över det känns det smått ofattbart att mer än halva 2014 tillhör förfluten tid. Det var alltså hela sex månader sedan som jag skrev min lista över årets mest efterlängtade filmer, tid som jag inte riktigt kan greppa. Allt går så ofantligt fort, och för en tvättäkta filmnörd som mig själv är detta magiska medium ett av sätten man kan använda för att markera dagarna som passerar innan de är borta för alltid. I min “dagbok” på Letterboxd.com (hittas här) bokför jag alla de filmer som jag ser, sätter betyg på dem och skriver även - för det mesta - ett kort omdöme. Just nu när jag knåpar ihop detta blogginlägg har jag sett 176 filmer, en hygglig siffra med tanke på att 186 dagar av året har gått och att mitt mål ligger på en om dagen. Majoriteten av dessa - minst hälften - har jag antingen sett tidigare eller missat andra år, men jag ser också det mesta av det nya som släpps. Bland dessa har jag nu nedan sållat ut tio stycken som jag tycker utgör det allra bästa som visats på vita duken i år - hittills. Enjoy!

    Read More

     
  5. The Raid 2 (2014): "The movie hits so hard that your grandchildren will have bruises" skriver Colliders Matt Goldberg i sin recension av den här filmen, och bättre kan man nog inte sammanfatta den. Den brittiska regissören Gareth Evans (inte att förväxla med Godzilla-regissören Gareth Edwards) fortsätter att jobba i sitt hemland Indonesien och följer upp sin episkt explosiva actionrökare The Raid med en ännu mer explosiv film. I den första drog han nytta av en begränsad story som i princip enbart utspelar sig i ett och samma höghus, vars våningar avverkades i en farlig fart. Med The Raid 2 kör han motsatt taktik och väljer istället att expandera narrativet ut på de indonesiska gatorna och in i dess snåriga gangstervärld. Småskalig one location-action byts alltså ut mot ett komplext storskaligt epos med många aktörer och sidoberättelser. Evans tacklar iskallt denna enorma utmaning med ren och skär briljans, och utnyttjar fördelarna med det specifika formatet till fullo på samma sätt som i ettan. Resultatet är en mästerlig kampsports-opera som saknar motstycke i filmens historia.

    Read More

     
  6. Redan när jag i början av januari sammanställde min lista över det här årets mest efterlängtade filmer visste jag att David Ayers Fury låg väldigt högt upp på den, även om vi knappt hade fått se något material från filmen. Jag har massivt förtroende för Ayer helt enkelt, efter två fantastiska rullar - End of Watch och Training Day (enbart manus) - och ett antal kompetenta sådana; Street Kings, Dark Blue och S.W.A.T. Det alla dessa filmer har gemensamt är att de är stenhårda rakt igenom, med karaktärer och narrativ vars testosteronnivåer inte ser några gränser. När jag är i rätt “mode” är jag riktigt svag för den typen av film, och Ayer vet precis hur han ska initiera det. Med Fury gör han sin på förhand mest imponerande film hittills, när han kastar sig ner i en andra världskriget-stridsvagn med Brad Pitt, Shia LaBeouf, Michael Peña, Jon Bernthal och Logan Lerman.

    Read More

     
  7. I och med lanseringen av den nya versionen av MovieZine.se - som landar någon gång under morgondagen - har vi börjat satsa en hel del på TV-rapportering också. Jag har varit en del av den satsningen och har därför skrivit recensioner till ett antal stora serier som redan nu finns publicerade på sajten. Länkar till dessa finns nedan!

    Boardwalk Empire

    Breaking Bad

    Downton Abbey

    Fringe

    Generation Kill

    Hell on Wheels

    Magic City

    The Killing

    The Office US

     
  8. X-Men: Days of Future Past (2014): Regissören Bryan Singer har nu - efter drygt tio år på annat håll - återvänt till den superhjältesaga som han startade vid millennieskiftet, och känslorna kring detta är väldigt blandade. Varken X-Men eller X2 tyckte jag var någon direkt höjdare då de helt klart hade sina stunder (öppningsscenen i tvåan är action av högsta klass) men överlag ändå var ganska bleka. Det bästa i denna mutantserie har istället kommit från andra filmskapare, mer specifikt Matthew Vaughn med sin X-Men: First Class och James Mangold med förra årets fantastiska The Wolverine. Men hur som helst är Singer en skicklig regissör som med exempelvis The Usual Suspects och Valkyrie visat att han kan leverera filmer av högsta klass. Att kombinera den gamla rollistan från X-Mens universum med den nya är dock ingen lätt uppgift, men han attackerade utmaningen på ytterst amibitiöst vis. Resultatet är ojämnt, men bjuder på fartfylld underhållning och ett antal helt underbara scener. 

    Read More

     
  9. Godzilla (2014): ”The King of Monsters” är tillbaka, och det med råge. När det för ett antal år sedan stod klart att nykomlingen Gareth Edwards - mannen bakom Monsters (gjord med minimal budget) - skulle få ta sig an den här legendariska jätteödlan var jag pepp från start. Edwards var då en filmskapare som med bara en enda film bevisat att han kan göra mycket med väldigt små medel och att det är karaktärerna och storyn som spelar störst roll, även i ett narrativ som inkluderar övernaturliga varelser. Han var det perfekta valet helt enkelt, en ung, fräsch och ny röst i ett Hollywood allt mer präglat av konservatism. Men skepsisen fanns också där, då ekot från Roland Emmerichs horribla haveri - med samma namn - från 1998 fortfarande studsar omkring i de mörkaste delarna av själen. Skönt nog är det inte särskilt mycket mer än titeln som dessa två filmer har gemensamt, och nu kan vi konstatera att Edwards har levererat en av de bästa sommarfilmerna på väldigt länge.

    Read More

     
  10. HOLY SHIT! Det är de första orden som jag kommer att tänka på när jag vilar ögonen på den bild som ni ser ovan. Det är nämligen inget mindre än den första bilden på Ben Affleck i rollen som allas vår älskade hämnare Batman. Han kommer dyka upp sida vid sida med Henry Cavills Superman i Zack Snyders kommande Batman vs. Superman-film som landar år 2016. Än så länge har denna Man of Steel-uppföljare ingen officiell titel, men om man går efter de ryktade alternativen så håller jag tummarna för Man of Steel: Knight Falls, det känns som att det är bra tryck och pondus i den. När det gäller projektet i allmänhet är jag oerhört peppad, av många olika anledningar. Som jag skrev i min krönika på MovieZine är jag väldigt glad över valet av Affleck och trots att jag inte var överdrivet förtjust i Man of Steel så gillar jag Snyder och hans filmskapande väldigt mycket. Här måste han verkligen trappa upp sitt game, och det har jag fullt förtroende för att han gör. Sen kunde man inte ha valt en mer passande manusförfattare än Chris Terrio som kommer in med fantastiska Argo i bagaget.

    Read More