1. In Darkness (2011): "Med mästerverket ”Schindler’s List” fastetsad på världens näthinna för all framtid är det svårt för andra filmer om förintelsen att glänsa. Agnieszka Holland gör ett tappert försök med sin ”In Darkness” och når ganska högt, men inte ända fram. Den verklighetsbaserade och godhjärtade hjälten i den här filmen är Leopold Socha (Robert Więckiewicz) som vi möter i den polska staden Lwów år 1943. Han jobbade som kloakarbetare under den tiden och levde tillsammans med sin fru och dotter, men gjorde också en del inbrott vid sidan om för att få vardagen att gå runt. När den tyska invaderande styrkan i juni det året bestämde sig för att nedmontera ghettot i staden och skicka de judiska invånarna till koncentrationsläger såg Leopold sin chans. Han insåg nämligen snabbt att han kunde hjälpa judar att gömma sig i kloaksystemen som han kände till så väl, och sedan ta bra betalt för det."

    Kolla in min fullständiga recension av In Darkness här på MovieZine. 

     
  2. Varför är manusförfattare så underskattade? Hur ofta är det egentligen man faktiskt reflekterar ordentligt över att varje film – liten som stor, mainstream som smal, bra som dålig – man sätter sig ner i biosalongen för att se en gång började som ett tomt blad utan innehåll? Vart man än vänder sig för att få sina filmnyheter eller liknande så märker man att en klar majoritet av det man läser rör skådespelarna som rollsatts i kommande filmer. Brad Pitt hit och Scarlett Johanson dit. Regissörer snackas det också en del om, men var är alla nyheter och information som rör stora manusförfattare och vad de pysslar med just nu? Visst, det finns en del om man vänder sig till rätt ställen, men om man jämför med hur det rapporteras om skådespelare så är utbudet pinsamt glest. Givetvis måste tidningar, hemsidor och bloggar anpassa sig efter det som ”säljer” och då vinklas hellre rapporteringen kring exempelvis ”Guardians of the Galaxy” till att handla om Chris Pratt och hans framfart i Hollywood snarare än något så sällsynt som att det är en kvinna – Nicole Perlman – som ligger bakom stora delar av manusarbetet (tillsammans med James Gunn). Hur många av er som läser detta kände till henne innan jag nämnde namnet i den här kontexten? Väldigt få – om några – förmodligen, och ändå tycker ni med stor sannolikhet om ”Guardians of the Galaxy” väldigt mycket och har kanske till och med sett den två gånger på bio redan. Det är också där det grundläggande problemet ligger, att manusförfattare är så orättvist underuppskattade.

    Hela min krönika om manusförfattare finns att läsa här på MovieZine.se. 

     
  3. Malmö Filmdagar 2014: Ytterligare ett års Malmö Filmdagar - spenderade med min kära vän och kollega från Filmmixern, Patrik Linderholm - är nu över. Igår kväll satte jag mig på ett tåg hem mot Kalmar efter tre dagars filmbonanza som resulterade i hela 13 sedda filmer. Som max kan man se 14 stycken, så det “resultatet” är jag väldigt nöjd med. Precis som förra året bjöds det på både högt och lågt, svenskt och utländskt, brett och smalt. Svenska distributörer visar upp allt från young adult-rökare som The Maze Runner till fransk diskbänksrealism á la Dardenne-brödernas Deux Jours, une Nuit. Den sköna blandningen och även tillställningen i sig gör att dessa alldeles för korta dagar i Malmö känns som en filmfestival light, och det stillar festivalbegäret lite i tider då ord som Venedig och Toronto dyker upp smärtsamt ofta i Twitter-flödet. Recensionerna från filmdagarna dyker upp i ljudformat i Filmmixerns iTunes-flöde, och kan även hittas här på MovieZine.se. Sen - främst för att jag inte kan hålla mig från att skriva lite - bjuder jag också på en TOPP 5-lista i skriftlig form nedan. 

    Read More

     
  4. The One I Love (2014): "Finns det en enda människa på denna planet som inte har tröttnat på den klassiska "dysfunktionellt par försöker hitta varandra igen"-mallen som ligger till grund för hälften av alla "romcoms"? Ytterst osannolikt. Även Charlie McDowells lysande "The One I Love" bygger till viss del på den mallen, men tack vare en tidig twist i handlingen blir resultatet något alldeles unikt. Filmen öppnar med en terapisession där vi möter det gifta paret Ethan (Mark Duplass) och Sophie (Elisabeth Moss) vars äktenskap inte riktigt har gått som de hade tänkt sig. Många olika faktorer – men framför allt ett ”snedsteg” som Ethan gjorde tidigare i relationen – har gjort att den romantiska magi som fanns där till en början nu är nere på minimum. Sexlivet är obefintligt, frustrationen växer och känslan av klaustrofobi i deras eget hem börjar bli kvävande. Efter ett helhjärtat försök att återskapa den första dejten misslyckas fatalt föreslår deras psykolog (Ted Danson) att de ska spendera en helg i en mysig sommarstuga som finns tillgänglig för uthyrning. Han berättar varmt om hur han skickat andra par dit och att de kommit hem som nykära, vilket leder till att Ethan och Sophie bestämmer sig för att nappa på erbjudandet. 

    Läs min fullständiga recension på MovieZine genom att klicka här. 

     
  5. Calvary (2014): "Med ”The Guard” visade regissören och manusförfattaren John Michael McDonagh att han är minst lika bra som sin bror Martin (”In Bruges”) på att kombinera skön svart komik med den bittra verkligheten. Med den förvånansvärt sorgliga ”Calvary” har han lyckats igen. Filmen inleder med en scen där den irländska pastorn James Lavelle (Brendan Gleeson) sitter i ett dunkelt biktbås och lyssnar på en av sina församlingsmedlemmars bekännelser. Man ser inte vem det är, men han berättar med sorg i hjärtat om hur han i sin barndom blev sexuellt utnyttjad av en präst och hur det har gett honom men för livet. På grund av detta är han fast besluten om att hämnas på den katolska kyrkan och det ska han göra genom att döda James – vars status som ”god präst” gör honom till en perfekt måltavla – om en vecka. Den anonyma mannen känner nämligen att mordet på en präst med dragning åt pedofili skulle vara ett alltför lindrigt straff för kyrkan. ”Get your affairs in order” säger han, och lämnar biktbåset."

    Kolla in min fullständiga recension av Calvary på MovieZine genom att klicka här. 

     
  6. På grund av kraftig tidsbrist de senaste veckorna så har jag dessvärre inte haft någon möjlighet att skriva långa fylliga recensioner av James Gunns Guardians of the Galaxy eller Jonathan Liebesmans Teenage Mutant Ninja Turtles, men det betyder inte att man inte kan hitta mina omdömen kring dessa filmer på annat håll. Jag är ju nämligen med och driver podcasten Filmmixern också (mer info om den finns i menyn ovan), och där har båda dessa filmer diskuterats i de senaste två avsnitten. I avsnitt 147 (hittas här) är det Guardians of the Galaxy som är huvudfilm, men det blir också snack om Jim Mickles sköna thriller Cold in July och “rockumentären” Mistaken for Strangers. I avsnitt 148 (hittas här) börjar vi med att prata lite om Robin Williams och hans oändligt tragiska bortgång, för att sedan snacka lite om filmsektionen på Way Out West och slutligen djupdyka i Teenage Mutant Ninja Turtles. Mycket filmgodis i båda dessa två alltså, så missa inte det! Framöver kommer det förhoppningsvis komma lite fler skrivna recensioner här på bloggen också. 

     
  7. Almost Famous (2000): “Med den delvis självbiografiska ”Almost Famous” berättar regissören och manusförfattaren Cameron Crowe om sin tid som tonårig skribent hos prestigefyllda Rolling Stone Magazine. Det är välgjort, fyllt av hjärta och laddat med gungig energi. Storyn tar vid år 1973 och i dess centrum hittar vi 15-åriga William Miller (en version av Crowe själv) som spelas av Patrick Fugit. William bor i San Diego och är omåttligt kär i journalistik och musik (särskilt rock), två intressen som han vill jobba med när han blir äldre. Han skriver så mycket han kan på fritiden och försöker få sina texter publicerade, samtidigt som hans oändligt överbeskyddande mamma (Frances McDormand) gör allt för att han ska söka sig till en ”säkrare” yrkesbana så långt borta från droger som möjligt. När hans texter hamnar hos den mytomspunna rockjournalisten Lester Bangs (Philip Seymour Hoffman) börjar karriären öppna upp sig på allvar.”

    Kolla in min fullständiga recension av Almost Famous på MovieZine.se genom att klicka här.

    Missa inte heller min intervju med Tony Revolori, nykomlingen som gör huvudrollen i Wes Andersons The Grand Budapest Hotel

     
  8. Dawn of the Planet of the Apes (2014): Om någon för bara fem år sedan hade kommit fram till mig och sagt att jag i framtiden skulle ha varma känslor kring en nystartad Planet of the Apes-serie hade jag skrattat åt dem. Jag gillar verkligen 1968-originalet med Charlton Heston, men efter Tim Burtons vedervärdiga remake (min recension) var konceptet för mig stendött. Till min och många andras förvåning befinner vi oss nu här, i en framtid där det har kommit två fantastiska delar i en filmserie om talande apor. Rupert Wyatt överraskade en hel värld med sin intelligenta Rise of the Planet of the Apes (2011) som överträffade alla förväntningar och nu har Matt Reeves (Cloverfield, Let Me In) tagit över stafettpinnen. Slutresultatet visar att en mer passande regissör hade blivit svår att hitta, då han ger oss en ytterst välgjord blockbuster som är lika smart som underhållande och lika vacker som komplex. 

    Read More

     
  9. Sabotage (2014): ”Hur tänkte du nu, David Ayer? Efter lyckade filmer som ”Training Day” (manus) och ”End of Watch” (manus och regi) känns det som att det är befogat att ha relativt höga förväntningar på en David Ayer-film. Inför ”Sabotage” gör man dock rätt i att sänka dem, då herr Ayer här visar att det kan gå käpprakt åt skogen även för honom. Efter nästan tio års filmuppehåll är guvernören, kroppsbyggaren, skådespelaren och legenden Arnold ”The Governator” Schwarzenegger tillbaka på banan igen efter tre filmer. I ”Sabotage” gör han rollen som den luttrade, avtrubbade och ultramanliga DEA-agenten John Wharton som kallas för ”Breacher”. Det smeknamnet är ingen slump, då han med sitt hårdnackade team (Mireille Enos, Joe Manganiello, Sam Worthington, Terrence Howard etc) gör livet – och döden – surt för diverse drogkarteller och knarkbossar. Trots att de ständigt står öga mot öga med liemannen flyter deras vardag på som den ska, fram tills den dag då de gör ett kolossalt övertramp.”

    Kolla in min fullständiga recension av Sabotage på MovieZine.se genom att klicka här

     
  10. Out of the Furnace (2014): "Scott Cooper – regissören bakom "Crazy Heart" – levererar här ett nyanserat porträtt av en risig amerikansk småstad i Pennsylvania som tagit stryk av globaliseringen. En gripande berättelse om hämnd och rättvisa vävs snyggt ihop med vass samhällskritik och fantastiskt skådespeleri. I huvudrollen ser vi Christian Bale, som spelar industriarbetaren Russell Baze. Hans liv tar en fruktansvärd vändning när han efter en kväll på krogen sätter sig bakom ratten och våldsamt krockar med en annan bil, en krock som tar livet av en hel familj. Samtidigt som Russell åker in i fängelse får hans lillebror Rodney (Casey Affleck) veta att han ska skickas tillbaka till krigets Irak för fjärde gången, och deras svårt sjuka far (Bingo O’Malley) blir allt sämre. Russells relation med vackra Lena (Zoë Saldana) slås också i spillror, och plötsligt är hela hans liv bortom all kontroll.”

    Kolla in min fullständiga recension på MovieZine.se genom att klicka här